Att vara känslomänniska

Det blev ingen fast tjänst just nu...

Jag blev ju lovad en tjänst men nu blir det alltså inte så. Jag kommer förmodligen fortsätta jobba precis som jag gör nu, vilket faktiskt duger bra för mej, man måste tänka positivt. Det som är konstigt är dock att jag inte gråtit över det än, jag är en känslomänniska och gråter mest hela tiden för allt möjligt. Det låter värre än vad det är, jag gråter inte för att jag är ledsen utan för att jag känner mycket hela tiden (jag skrattar så jag gråter, blir så glad att jag gråter, blir så arg att jag gråter, gråter till tv program, blir skrämd så jag gråter och såklart blir ledsen ibland så jag gråter).

Jobbigast för mej med att helt plötsligt inte kunna gråta är att min kropp får ur sej tårarna på andra sätt, jag får blåsor i munnen! Så har det varit sedan jag var i tidiga tonåren då jag var till doktorn för blåsor i munnen och han sa att det var psykisk stress. Detta inträffar som tur är bara varannat år ungefär.

Nu är det nya tag i alla fall. Den här helgen kommer bli så sjukt bra!

Bjuder på en bild från hotell brunchen i söndags. Min favorit pannkaka med nutella!!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0